Emelie

Ikväll har det varit roligt, Peter och Johanna var förbi för att filma och göra ett litet "cribbs-avsnitt" med filmen dom gör. Det är roligt att det är lite drivande personer som hittar på saker som gör att minnena från Umeå och studenttiden bevaras så att man kommer ihåg dem. Det ska bli roligt att se slutresultatet senare, att kunna se tillbaka på hur livet var då. Vi filmade och umgicks ett bra tag så det blev väl ett litet avsnitt med mig o mitt liv på en kvart iallafall efter att det är ihopredigerat och alla skrattanfall är bortklippta.

Idag har det varit en minst sagt konstig dag. Jag vet inte vad det är jag gör och tillslut blir jag så less så att jag inte ens orkar fundera över det. Vissa vill bara få det till att man gör fel hela tiden, vilket jag inte tycker. Jag hade ett långt samtal med min kära granne då jag kom hem iallafall för jag kände för att prata av mig. "Du är en fruktansvärt bra vän, de som inte inser det är jävligt blinda." Det var verkligen en kommentar som värmde och som jag behövde höra efter "utskällningen" jag fick idag av en viss person som gjorde mig besviken. Jag kan ta skit och om jag gör fel så ber jag om ursäkt för det men då det inte godtas så är det inte mer jag kan göra. Det sista jag gör är att slicka någons röv då jag inte ens får en vettig förklaring till vad jag har gjort fel. Det är DÅ jag ger upp, totalt. Jag vet vart jag har mina vänner, de riktiga, som inte skulle göra sådär och dom uppskattar jag väldigt mycket.

Alla försöker vi göra rätt här i livet, ibland lyckas man och ibland inte. Det tillhör livets gång.... Men att någon låter sin irritation som inte ens är riktad mot mig, gå ut över mig blir jag besviken.

Men som sagt, snart åker jag hem, till de som jag håller varmast om hjärtat och jag åker även ner och hälsar på mina små underbara vänner i Stockholm, såklart; Ida och Alex. Jag lääängtar......

Nu ska jag läsa lite mer, ses & hörs!