Emelie

Här sitter jag, natten mot den 9e januari. Åtta dagar av året har gått och vad jag då jag gjort? Jo jag har pluggat, pluggat häcken av mig känns det som. Ändå så är jag glad att jag ser ljuset i tunneln nu vilket jag inte gjorde för fyra veckor sedan. Det tär verkligen på en att skiva uppsats i tio veckor för att sedan gå upp med den och kanske bli totalsågad och inte ens godkänd. Jag hoppas att det inte händer. Självklart så hoppas jag på att vi får kritik, konstruktiv kritik eftersom det lär man sig alltid massor av. Jag står för vartenda ord i min och patricks uppsats, det vore väl konstigt annars? Vi har skrivit den och vi står för den och jag tänker försvara den som att det vore mitt eget lilla barn. I den mån jag kan iallafall. Jag vet exakt vad som står skrivet och jag vet även varför vi skrivit som jag gjort. Insatt kallas det. Jag visste inte då jag började skriva min kandidatuppsats att det skulle vara såhär jobbigt. Jag börjar få ångest och det är inte pågrundav min egen uppsats utan för oppositionerna. Jag är inte rädd för att bli opponerad på och det är av anledningen ovan och jag är heller inte rädd för att opponera. Det jag däremot är rädd för är de sidoppositioner som ska göras, tre st. Hur i h-vete är det tänkt att jag ska hinna med detta? Jag har en plan, jag hoppas bara att den går att fullfölja. Ifall jag lyckas ska det inte vara några större problem och så jag får sätta det som mål.

Jag surrar och klockan är snart 01.00 och jag borde ha gått och lagt mig för längesen men jag har pluggat. Det är just det mitt liv går ut på just nu. PLUGGA, smaka bara på ordet, just nu ger det mig kalla kårar. Jag klagar verkligen inte, det vore dumt eftersom kursen börjar lida mot sitt slut och uppsatsen är snart klar. Jag är inte heller bitter eftersom jag vet att jag klarar av det. Jag hoppas att bedömarna gillar vårt lilla skötebarn (uppsatsen) och att vi inte får rest. Hoppet är det sista som lämnar kroppen, visst?

Nej om jag ens ska lyckas att slå upp mina blå och ta mig till skolan kring nio-tiden imorgon så är det bäst att jag börjar krypa till kojs. Inte för att jag vill, inte för att jag är trött utan endast för att jag ska komma upp imorgon och dagen efter det och dagen efter det igen. Tack gode gud att jag har helgen att se fram emot. Födelsedagsfest på fredag, tacokväll och utgång på lördag och på söndag ska jag sova hela dagen tills jag vaknar och efter det inte göra ett skit. Det är jag värd. Tack för att du lyssnade.
Godnatt.