Emelie

Nu skriver jag antagligen mitt sista inlägg någonsin ifrån Umeå, Västerbotten. Jag flyttar imorgon och min kära mor och far kommer upp och hjälper mig. Det blir ett stopp i övik i några dagar där jag ska återhämta mig lite och sedan bär det av mot stora staden Stockholm som kommer att bli mitt nya hem för antagligen några år framöver, om inte för livet ut. Jag kan  inte sova och jag vet inte vad det beror på för klockan är snart 4 på morgonen, resfeber kanske? Det känns sorligt men ändå roligt att lämna Umeå och livet jag har haft här uppe. Samtidigt som jag kommer att sakna staden, att vara student och för att inte tala om alla personer jag lärt känna här uppe så ser jag fram emot att börja ett nytt liv. Ett liv där jag tar ett kliv framåt i en riktning som jag för ca 3,5 år sen inte ens kunde drömma om att jag skulle ta idag. Jag har så gott som packat klart och mitt lilla korridorsrum känns inte alls som hemma längre. Det är tomt och det står saker överallt som väntar på att åka till Övik för att inte packas upp på ett par månader. Jag kommer att tillbringa den första tiden med att bo hos min syster och hennes sambo och jag är så glad över att dom låter mig bo där tills jag kommit på plats. Har massa släkt som också varit jättesnälla och erbjudit mig att bo där och det är jag jättetacksam över.

På måndag, om nästan precis en vecka kliver jag in på mitt nya jobb för att förhoppningsvis göra karriär. Jag tror på den arbetsplatsen och företaget. Jag får äntligen utvecklas i praktiken och använda all den teoretiska kunskap jag fått under tiden som student och jag tror att detta kommer att bli bra. Samtidigt som det skrämmer mig lite. Kommer jag att klara av det? Vad förväntas av mig? Kommer jag att trivas och göra ett bra arbete? Kommer jag längta hem? Är verkligen Stockholm något för mig? Ja det är massa frågor som jag inte kan få något svar på förrän jag är på plats och har kommit in i den metaliteten som väntar mig. Det här blir bra Emelie, det blir det!

Igår var det min sista fest med gänget här uppe och vi skålade i Champange ute på krogen för mig, det var väldigt gulligt av dem även fast det kändes som ett sista farväl. Hallå? Det är det ju inte! Vi har telefoner, mina vänner kommer också att bli klar och flytta. Det är inte så att vi aldrig mer kommer att ses men samtidigt så kommer jag sakna dem som har gjort min vardag. Jag kommer att sakna att stå i valet och kvalet om man ska köpa kaffe i lindellhallen och betala 10 kronor eller om vi ska gå till tornet och få samma kaffe för 8 kronor. Jag kommer INTE att sakna tentastressen det vill säga veckan innan en tenta och man känner att man inte alls kan så mycket som man borde kunna. Däremot kommer jag sakna att gå på EPP på E-puben eller att ha föreläsningar där man blir matad med massa information och höjdpunkten på dagen är en kvarts rast mellan föreläsningarna.

Nu tar jag klivet ut iallafall, framtiden får visa om det blir ett platt fall för mig eller om jag flyger och gör succé. Jag väntar iallafall med spänning på det som komma skall och med det sagt sätter jag punkt för en tid framöver. Bloggen, vi ses nästa gång nere i Stockholm!